En trumpetstöt

För ett par veckor sedan hade jag förmånen att få följa med vår projektledare August Eklund upp på taket av det femte Hötorgshuset, det vill säga det av de fem höghusen i City som ligger närmast Sergels torg. Utsikten var makalös och för en stadsplaneringsnörd som mig var det spännande att från detta perspektiv se ut över det som i historieböckerna benämns Norrmalmsregleringen.

När Sverige efter andra världskriget skulle bli världens modernaste land hade den nya tidens politiker och planerare ett stort problem att lösa. Där tunnelbana, bilar och glänsande bankpalats av stål och glas skulle byggas fanns en hög nord-sydlig grus, sand och rullstensås, Brunkebergsåsen. På denna ås hade staden Stockholm brett ut sig från Gamla stan i söder, med täta kvarter och trånga gator.

Det finns spaltkilometer skrivet om detta samt dokumentärer att både titta och lyssna på, men sammanfattningsvis så kan man säga att en hel stadsdel under parollerna ”Ljus och luft” och ”Sanering” på drygt tjugo år jämnades med marken. Istället för en ås blev det en jättelik grop som fylldes av kulvertar, tunnlar, lastgator, parkeringshus och fundament. En del av gropen blev ett stort torg. Segels torg.

Åsikterna om Norrmalmsregleringen och dess resultat går isär. Personligen tycker jag att mycket blev väldigt dåligt och oakademiskt uttryckt fult. Men mycket blev också väldigt bra.  Sergels torg och Kulturhuset har, nu när dessa fått några decennier på nacken och några lager ombyggnation lagda till årsringarna, för mig blivit omistliga inslag i stadsbilden och känslan av vad Stockholm är. Förstaplatsen innehavs dock av Hötorgscity och de fem höghusen som kommit att symbolisera Norrmalmsregleringen.

När framtiden gjorde entré gjorde den det med fem ”skyskrapare”. Stadsbyggnadsborgarrådet Yngve Larsson valde inför stadsfullmäktige att benämna de fem höghusen på ett både tilltalande och framtidsoptimistiskt sätt

”Till mig talar denna stadsbild om kraft att skapa tro på framtiden, med den musikaliska uttrycksfullhet som tillhör den stora arkitekturen: fem sköna ackord, fem trumpetstötar i ett Händelskt festspel”

Den övergripande formen för de fem höghusen är densamma, men respektive byggnad utformades av olika arkitektkontor. Om man betraktar byggnaderna ett tag blir olikheterna tydligare. Alla har vita gavlar, ursprungligen tänkta att täckas med neonreklam, men långsidornas fönsterband, fyllningar och kulörer är olika. Det höghus som ligger närmast Sergels torg är det som mest särskiljer sig.

Byggnaden, även benämnd Höghus 5, ritades av arkitektkontoret Backström och Reinius Arkitektur AB. Huset uppfördes under åren 1961-1965 och invigdes 1966. Till skillnaden från de övriga höghusen, som har horisontella fönsterband med fyllningar av färgat glas inunder som bröstningar, utgöres långsidesfasaderna på Höghus 5 av våningshöga, smala fönster i ett vertikalt ramverk beklätt med kraftigt profilerad plåt.

Höghuset planerades först som ett lyxhotell och plåten skulle vara av koppar. Det blev kontor och kopparn ersattes av koppareloxerad plåt. Elaka rykten gör gällande att den koppareloxerade plåten var en luring som sparade mycket pengar, och mycket riktigt såg plåten de första åren ut som koppar fast den var billigare. Om ryktet är sant eller inte vet jag inte, men koppareloxeringen finns det hur som helst inga spår av idag eftersom den blektes bort nästan på en gång. Lite synd kan man tycka.

Det kanske mest spännande med det femte höghuset var dock att fasaden mot Sergels torg, förutom då att bestå av glas och det som såg ut som koppar, var illuminerad. Ovan fönsterna gjorde effektfullt placerade ljusarmaturer att fasaden efter mörkrets inbrott badade i ljus. En ganska maffig syn från Sergels torg kan man tänka sig. Armaturerna finns faktiskt kvar men används inte eller är trasiga, jag vet inte, men tänk om det skulle gå att återskapa denna vägg av ljus i framtiden. Vilket lyft!

Skyhill AB är projektledare och kontrollansvarig enligt PBL vid de hyresgästanpassningar och renoveringar som nu utförs på en mängd av byggnadens våningsplan. Ett både utmanande och roligt arbete. Vi får vara med och förädla ett av Stockholms häftigaste landmärken. Och som sagt, utsikten från taket. Den ni.

Magnus Jansson
Projektchef/Arkitekt MSA

‍