Arkitekturdebatt och uppror

Den bebyggda miljön och hur denna gestaltas är något som alltid skapat debatt. Det vi har runt omkring oss och möter varje dag är ju de rum i vilka vi bygger våra liv. Inte så konstigt då att förändringar väcker känslor.

På arkitekturens hav går vågorna ofta höga… och har alltid gjort så. Skillnaden mellan dåtidens debattörer och oss, vi som lever i den digitala eran, är dock att tidsrymden mellan känsla, impuls och handling är reducerad till några sekunder. Det finns såklart både fördelar och nackdelar med det här.

Att alla har rätt att tycka och tänka och möjlighet att göra så genom sociala medier är toppen. Mindre bra är att nivån på det som skrivs och sägs inte är så hög alla gånger. Men, det kan inte förnekas att det ofta är ganska så underhållande att läsa om och lyssna till det som uttrycks.

Vad som är populärt och anses vara ”snyggt” har alltid skiftat. Stilar och trender kommer och går. Jag brukar likna det vid en pendelrörelse. Reaktion och motreaktion.

Modernismens erövring av världen efter andra världskriget gav oss exempel på fantastisk arkitektur, men även monotoni och miljonprogram. I slutet av 1960-talet började missnöjet över rationalitet och storskalighet att gro, för att under 1970-talet blomma ut i postmodernismen.

Under 1980- och 1990-talet kom så mycket av arkitekturen att vara tillbakablickande. Ofta mot ett klassiskt stilideal där harmoni och skönhet var det bärande elementet. Mycket blev bra, men mycket blev också pannkaka då en klassisk skrud kläddes på moderna byggnadstekniker och standarder (låg rumshöjd) som en illa sittande kostym.

Från slutet av 1990-talet och fram till idag har så pendeln åter svängt över mot modernismen. Men, nu är tecknen på en motreaktion återigen tydliga.

Kritiken mot det som kallas ”lådarkitektur” hörs allt oftare i debatten. Att det vi arkitekter tycker är estetiskt tilltalande skiljer sig från vad så kallat ”vanligt folk” uppskattar, är inte en ny åsikt. Men jag tycker mig höra den allt oftare. Till en viss grad kan jag nog även känna att det ligger lite sanning i kritiken.

I slutet av 2014 skapades en grupp på Facebook med namnet Arkitekturupproret. Idag har gruppen, eller rörelsen som det kanske är bättre att kalla den, 56 000 medlemmar (www.arkitekturupproret.se). Arkitekturupproret förordar att nyproduktion ska utföras i en klassisk tradition och kritiserar såväl modernistiska miljöer som byggnader. Man har utsett Sveriges såväl fulaste som vackraste stad, torg och hus. Varje år utser man även Sveriges fulaste nyproduktion.

Jo visst, det finns många tyckare och många grupper. Det som är intressant med Arkitekturupproret är att de nu börjat dyka upp i ”gammelmedia” (SVT) och att politiker börjat dra öronen åt sig.

Så, hur ska man förhålla sig till detta? Det är såklart upp till var och en. Personligen tycker jag att det är som med allt annat. Det är en gråskala. Inte svart eller vitt. Vi arkitekter är experter och har en gedigen utbildning avseende estetik och formgivning. Men, som med alla experter kanske man inte ska alienera sig alltför mycket från dem som man har till uppdrag att vara expert åt.

I min värld är alla projekt unika. Man måste se till sammanhang och miljö. Om man ignorerar sin historia riskerar man att tappa fotfästet, men man kan inte heller backa in i framtiden. Vi får se vart pendeln svänger och hur långt…

Ha en härlig vår!

Magnus Jansson
Projektchef/Arkitekt MSA/Certifierad tillgänglighetssakkunnig/
Kontrollansvarig, behörighet K