Deadline

För några dagar sedan skulle vi gå i mål med ett stort och viktigt projekt. Efter veckor av funderande, skissande, diskussioner och modellerande skulle skeppet seglas i hamn. Allt gick smidigt och bra. Planlösningarna fann snabbt sin form enligt beställarens lokalprogram, volymerna blev spännande och proportionerna väl avvägda. Allt föll på plats. Kvar var bara en kortfattad beskrivning och förklaring om hur vi tänkt. ”Säljet” till förstasidan. Snabbt fixat tänkte jag.

Vi skulle vara klara på en måndag, så på morgonen fredagen innan satte jag mig framför datorn och började skriva. Eller, ja… Det var just det jag inte gjorde. Skrev alltså. Datorn satt jag framför, men någon text kom inte upp på skärmen framför mig. Det var helt tomt, såväl i det nyöppnade dokumentet som i huvudet.

Jag bytte arbetsuppgift, kollade min e-post, deltog i några möten och åt lunch. Åter vid datorn fortsatte markören att blinka mot mig från en blank sida. Jag påbörjade några meningar, funderade, raderade, formulerade om, raderade, funderade, skrev och raderade. Sådär höll det på ett tag. Det jag först tyckte blev bra tedde sig efter några minuter som dynga. För banalt eller för högtravande. För mycket liknelser (typiskt mig) eller helt enkelt bara obegripligt. Efter dussinet försök gav jag upp mina försök och bytte projekt.

Fredagen, och med den arbetsveckan, nådde sin ände. Jag tänkte att om jag tar med mig min laptop hem, så kommer idéerna att flöda under helgen. Gissa om det gick bra.

Jag gjorde några tafatta försök under lördagsförmiddagen, men det kändes mest som att den lilla uppslagna datorn skrattade åt mig där den låg på köksbordet.

– Öh, kom hit och skriv då! Du, det måste bli klart och bra ska det bli också. Hörrö! Hörrö!!

Återigen så gav jag upp, packade ned datorn och tog helg på riktigt.

Ledigheten tog stadig över alltmer av tankeverksamheten. Den sedvanliga långa lördagspromenaden med hundarna, lite pyssel på gården, ved till bastun, bad i bastun, fotboll, långfilm, lyssna på musik, lite mer fixande och pyssel…

Måndag morgon och vår deadline sex timmar bort.

Det tog fyrtiofem minuter att färdigställa och redigera texten. Inspirationen hade återvänt. Lite i marginalen ska jag väl erkänna att de fina renderingar jag fick från min kollega Viktor på måndagsmorgonen hjälpte till en hel del. Medan jag svettades i bastun och njöt av en kall, torr cider på lördagskvällen kampade han med röda ögon och bultande tinningar mot modellerings- och renderingsprogram som löpte amok, stängde ned och hängde sig.

Kramp i vaden blir man inte av med genom att springa snabbare, utan genom att vila, massera och stretcha. För skrivkramp rekommenderar jag samma typ av behandling. Inspirationen infinner sig inte genom att stirra på en tom skärm. Ta en promenad, lyssna på musik. Gör något annat ett tag.

–

Äntligen är hösten här med svampskogar som snart inbäddas i guld, orange och rött. Om inte en lång helgpromenad en klar och frisk septemberdag ger inspiration så vet jag inte vad.

Ha en fin höst!

Magnus Jansson
Projektchef, Arkitekt MSA och Kontrollansvarig (K)